Uppkopplingarna har varit dåliga i några dagar så här kommer ett inlägg som är nästan en vecka gammalt.
Klockan 5 på morgonen i torsdags startade färden från Granada mot nordväst. Målet var den lilla byn El Tunco som ligger vid kusten i El Salvador. För att komma dit måste vi köra genom de sydvästra delarna av Honduras. Här förändrades landskapet igen. Marken är gul eller brun, träden är låga och småbladiga och de höga bergen böljar sig fram i trädlösa berg och dalar som skiftar i olika nyanser av gult, mörkgrönt, orange, brunt och svart. Det är kort sagt torrt. Men mycket vackert. Honduras betyder ”berg och dalar”. På kullarna växer cypresser, som också är landets största exportvara.
Det ligger spridd bebyggelse längs vägen. Ibland är den mer samlad till små samhällen. Det ligger också väldigt mycket skräp längs vägen. Trafiken är inte jättetät med personbilar men det är desto fler lastbilar. De har ett enda jättestort skåpsläp. Man ser också m många hästar och åsnor.
Vi hade alltså två gränsövergångar och sådana tar tid i den här delen av världen. Dessutom var det en lång körsträcka. Vi kom inte fram förrän vid halv tio på kvällen. Jag gillar ju egentligen inte att åka buss eftersom det är så långtråkigt och jag varken kan läsa eller skriva utan att börja må illa, men det märkliga är att när jag reser på detta sätt, på krokiga och ofta dåliga vägar i fuktig värme, så blir jag inte less. Det är alltid intressant att titta ut genom fönstret, och jag kan både läsa och skriva. På den här bussen har vi dessutom wifi, så jag kan passa på att chatta med dem därhemma. Och titta på härliga bilder på mitt barnbarn Sixten som hans föräldrar skickar :)
Nåväl, vi kom som sagt fram ganska sent till El Tonco och jag gick och la mig på en gång. Byn har en enda smal och enkelriktad gata och de har också byggt en port över infarten till byn, som är för låg för bussar, så vi steg av vid stora vägen och gick längs den delvis kullerstensbelagda gatan till vårt hotell. El Tonco har en lång fin strand för surfare, vilket märktes tydligt på de få barerna vi gick förbi.
Efter frukost och en kort promenad på stranden nästa dag, åkte vi lokalbuss till den närliggande lilla fiskestaden Libertad. Bussen var full redan när vi steg på, men så länge det går att knö in en till så gör de det, så vi kom med. Libertad är en mycket liten stad och det som händer där, händer vid hamnen, som består av en lång träbyggd pir/brygga. De första hundra meterna eller så, är fiskmarknad, där nattens fångst av fisk och skaldjur säljs kilovis. Den är övertäckt av ett tag av presenning. Sedan står de som rensar och filear fisk, samt hugger de med tjockast ryggben i bitar. Bland annat var det två män som fileade hälleflundra och två som höll på med småhajar. Alla delar skärs noggrant loss och sparas för olika ändamål.
Sedan står fiskebåtarna lastade med all utrustning. De står på stadiga trävagnar med breda däck så att de kan skjutas fram och tillbaka. Längst ut på bryggan finns en vinsch som lyfter båtarna varje gång de ska ut och in, och de båtar som ligger här ute på på bryggan är de som sist har kommit in. Vid dem står fiskarna och säljer helt nyfångad fisk. Det är ett härligt folkliv i denna fiskemarknad och befolkningens liv kretsar naturligtvis i stor utsträckning runt den.
Klockan 5 på morgonen i torsdags startade färden från Granada mot nordväst. Målet var den lilla byn El Tunco som ligger vid kusten i El Salvador. För att komma dit måste vi köra genom de sydvästra delarna av Honduras. Här förändrades landskapet igen. Marken är gul eller brun, träden är låga och småbladiga och de höga bergen böljar sig fram i trädlösa berg och dalar som skiftar i olika nyanser av gult, mörkgrönt, orange, brunt och svart. Det är kort sagt torrt. Men mycket vackert. Honduras betyder ”berg och dalar”. På kullarna växer cypresser, som också är landets största exportvara.
Det ligger spridd bebyggelse längs vägen. Ibland är den mer samlad till små samhällen. Det ligger också väldigt mycket skräp längs vägen. Trafiken är inte jättetät med personbilar men det är desto fler lastbilar. De har ett enda jättestort skåpsläp. Man ser också m många hästar och åsnor.
Vi hade alltså två gränsövergångar och sådana tar tid i den här delen av världen. Dessutom var det en lång körsträcka. Vi kom inte fram förrän vid halv tio på kvällen. Jag gillar ju egentligen inte att åka buss eftersom det är så långtråkigt och jag varken kan läsa eller skriva utan att börja må illa, men det märkliga är att när jag reser på detta sätt, på krokiga och ofta dåliga vägar i fuktig värme, så blir jag inte less. Det är alltid intressant att titta ut genom fönstret, och jag kan både läsa och skriva. På den här bussen har vi dessutom wifi, så jag kan passa på att chatta med dem därhemma. Och titta på härliga bilder på mitt barnbarn Sixten som hans föräldrar skickar :)
Nåväl, vi kom som sagt fram ganska sent till El Tonco och jag gick och la mig på en gång. Byn har en enda smal och enkelriktad gata och de har också byggt en port över infarten till byn, som är för låg för bussar, så vi steg av vid stora vägen och gick längs den delvis kullerstensbelagda gatan till vårt hotell. El Tonco har en lång fin strand för surfare, vilket märktes tydligt på de få barerna vi gick förbi.
Efter frukost och en kort promenad på stranden nästa dag, åkte vi lokalbuss till den närliggande lilla fiskestaden Libertad. Bussen var full redan när vi steg på, men så länge det går att knö in en till så gör de det, så vi kom med. Libertad är en mycket liten stad och det som händer där, händer vid hamnen, som består av en lång träbyggd pir/brygga. De första hundra meterna eller så, är fiskmarknad, där nattens fångst av fisk och skaldjur säljs kilovis. Den är övertäckt av ett tag av presenning. Sedan står de som rensar och filear fisk, samt hugger de med tjockast ryggben i bitar. Bland annat var det två män som fileade hälleflundra och två som höll på med småhajar. Alla delar skärs noggrant loss och sparas för olika ändamål.
Sedan står fiskebåtarna lastade med all utrustning. De står på stadiga trävagnar med breda däck så att de kan skjutas fram och tillbaka. Längst ut på bryggan finns en vinsch som lyfter båtarna varje gång de ska ut och in, och de båtar som ligger här ute på på bryggan är de som sist har kommit in. Vid dem står fiskarna och säljer helt nyfångad fisk. Det är ett härligt folkliv i denna fiskemarknad och befolkningens liv kretsar naturligtvis i stor utsträckning runt den.
Innan vi tog bussen tillbaks satte vi
oss på en servering vid strandpromenaden och jag drack och åt en
kokosnöt. Mums! Bussresan tillbaka till El Tonco var lika trång och
trevlig som ditresan. När vi hade kommit tillbaka gick jag till
stranden tillsammans med Marina, Irene och Carolina. Vågorna gick
höga och dessutom var det ganska starka tillbakaströmmar, så när
jag gick ut i vattnet kände jag först hur jag trycktes ut och sedan
kom en jättevåg utifrån och slog omkull mig totalt. Enligt
Carolina som var strax efter mig försvann jag helt. Nu var det ju
grunt så allt gick bra, bortsett från ett ton sand i bikinin. Jag
gick ut igen för att skölja bort den i nästa våg, men det blev
bara värre. Vi stannade på stranden en stund men skippade badet,
och gick i stället för att äta en sen lunch. Fisk- och
skaldjursrätterna är fantastiskt goda här.
Resten av dagen blev det siesta på
hotellområdet och sedan en god fiskmiddag, en drink och sedan
stannade Maria, Irene, Marina och jag ute och dansade. Det var
riktigt roligt, mycket folk på dansgolvet och bra musik; lite salsa
och mest reggie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar