Guatemala

I lördags morse lämnade vi El Salvador och passerade gränsen till Guatemala. Det är förvånande hur länderna präglas av olika natur och landskap. Här är träden högre igen och många har större blad. Socker är en stor produkt här och man ser inte bara stora sockerrörsodlingar utan även enorma lastbilssläp fullastade med sockerrör som ska processas.

Vi stannade för att äta lunch på ett ställe där det låg flera olika serveringar på rad. Jag och några andra valde att prova snabbmatkedjan Taco Bell och det visade sig vara riktigt gott. Sedan fortsatte vägen uppåt bergen längs slingriga vägar och mot kvällen kom vi fram till världsarvsstaden Antigua. Det har den blivit för att den är byggd i spansk barockstil med många välbevarade byggnader, färgstarka kyrkor och intressanta kyrkoruiner. Vi gick ut och kollade in gatuförsäljningen av allt möjligt hantverk i vackra färger och sedan det livliga lördagskvällslivet innan vi åt jättegott på en trevlig pub. Det är helt klart tacos man ska äta här. Jag fick en stor skål med underbart god guacamole och sedan avslutade jag måltiden ned en lokal romdrink som heter Monkey Punch och är riktigt god. Festlig men inte så söt. Antigua ligger förresten på drygt 1500 meter över havet så det blev långbent och kofta för första gången på resan, men på dagen när solen skiner är det varmt och skönt så då kom shorts och linne på igen.

Vi hade en dag här och jag valde att gå runt i staden och utforska den på egen hand tillsammans med Marina och Irene. Nu har jag nämnt dem flera gånger och det är kanske dags att jag berättar lite om vilka de är. Irene kommer från Upplands Väsby men har bott i 40 år i en liten stad på den italienska östkusten. Marina är hennes italienska väninna. De är jättetrevliga och jag har hängt mer och mer med dem. Nå, i alla fall vi promenerade runt på kullerstensgatorna som är byggda av decimeterstora stenar och hemska att gå på. Vi fascinerades av alla färgglada hus och kyrkor, andra vackra byggnader, träd och parker och livliga marknadsförsäljning. Marina valda att stanna i en kyrka där söndagsmässan pågick. Den var proppfull med folk. Vi köpte färsk mango av en liten tant och jag köpte en vacker bordslöpare av en annan liten tant. Många av stadens invånare var ute på söndagspromenad. Folk träffades i parkerna och hade sina finaste söndagskläder på sig. Kvinnornas klänningar är sydda i traditionellt vävda tyger med fina mönster i klara färger.

Vi åt en ”lätt” lunch, vilket egentligen är en omöjlighet eftersom portionerna är enorma här. Om jag beställer en förrätt orkar jag inte äta upp allt. Jag tog en traditionell rätt som heter pupuros och helt enkelt är två små tortillabröd med fyllning och en god sås till. Jag tog också en avocado som var en av de absolut godaste jag någonsin har ätit.

Efter välbehövlig eftermiddagsvila gick vi ut igen för att äta. Vi hade tänkt gå till samma ställe som kvällen innan eftersom det var så gott där, och vi hade sett några beställa en stor tacotallrik som vi ville ha, men det var någon match på tv och det skränade nåt alldeles förskräckligt från både folk och tv-apparaterna, så vi vände i dörren. I stället gick vi tillbaks till restaurangen där vi hade ätit lunch eftersom den har ett lugnare stuk. Återigen fick vi fantastiskt goda tacorätter och ett gott chilenskt vin till det.

När vi hade ätit gick vi tillbaka till puben där vi hade tänkt äta. Matchen var slut men nu firade de så det var knappt nämnvärt lägre ljudnivå, men vi satte oss och tog varsin Monkey Punch i alla fall. Sedan gick vi för att kolla efter något ställe med bra dansmusik. På det första stället där vi gick in spelade de härlig salsa. Det var trångt på golvet och många par var riktigt duktiga, men vi kände oss rätt så överåldriga. Det hjälpte inte att Irene upprepade att ”everyone is in my age” utan vi gick därifrån. På baren intill spelades det också bra dansmusik och det var några som dansade, så där stannade vi och skakade loss en stund. Strax kom några unga killar som nog tyckte det var exotiskt att dansa med oss.

Nästa morgon var det dags för avfärd igen. Guatemala är väldigt bergigt med högplatåer omringade av höga vulkaner och andra berg. Platåerna är bördiga och överallt ser man odlingar av allt från kål och potatis till kaffe och socker. Vägarna slingrar sig runt och mellan bergen och för bussen är det låg växel som gäller mest hela tiden. Vi har förresten de bästa tänkbara busschaufförer, Tjoki och Adrian. De är costa ricaner och oerhört hjälpsamma och serviceminded. Tjoki kan säga ”rappa på” när vi ska åka :) Vår reseledare Tanja är också jättebra.

Längs vägen passerade vi små samhällen där försäljningsstånden ligger tätt längs vägen och husen står tätt bakom. Servicen är väl utbyggd, men inte alltid organiserad som vi är vana vid.

När vi närmade oss Panajachal blev vägen smalare, brantare och kurvigare. Den slingrade sig längs hisnande vyer ner mot sjön Alitlan. Det ligger som i en gryta mellan höga vulkaner, de högsta på drygt 3000 meter över havet. Sjön ligger på 1500. Hela området är egentligen en kaldera, det vill säga en krater där kanterna har rasat in. På dessa inrasade kanter ligger alltså flera vulkaner, men ingen av dem är aktiva. Runt sjön finns flera små städer och byar som till största delen befolkas av mayafolk.

Vi fick höra att vattnet i sjön brukar vara 17 grader. Det lät bra tyckte Stina och jag så vi gick för att ta oss ett dopp direkt när vi kommit fram. Jag hade ju som vanligt badtermometern med mig men jag behövde inte kolla på den för att veta att det var flera grader varmare. Den visade på 21 och det var riktigt skönt att simma i det klara sjövattnet. Efter badet gick vi för att äta en sen lunch, det blev guacamole igen.

Sedan var det skönt att ta det lugnt ett par timmar innan det var dags för en kvällspromenad och mat igen. Vi gick till len superhäftig liten restaurang som marknadsför sig som ekologisk. Den är dekorerad från golv till tak med prylar som tillverkats av sopor. Lampor och papegojor av petflaskor och en stor guatemalsk flagga av kapsyler för att bara ta ett par exempel. Utan för restaurangen står en robot som är gjord helt av recyklade grejer. Vi var många och det blev stressigt i köket. Det skulle ta 30-40 minuter att göra en pizza och vi såg dem springa ut och flera gånger för att köpa ingredienser från supermarknaden intill. Irene och jag beställde en caipirinja i väntan på maten – och döm om vår förvåning när den visade sig vara fantastiskt god. ”Den bästa sedan Rio” konstaterade vi, men när vi ville beställa en till var limen slut. Vi förvarnade om att vi kommer tillbaka i kväll och vill ha minst två var! Ska väl också tillägga att maten var jättegod.

Nästa morgon var det olika aktiviteter i området som gällde. Två hurtbullar gick upp på den största vulkanen. Några vandrade i en nationalpark, och några valde båttur till byar och städer runt sjön, med eller utan guide. Jag valde det senare, och det blev en mycket bra dag. Vi åkte snabbt i en öppen båt över sjön, först till den lilla staden San Pedro (samma namn som den högsta vulkanen) där vi besökte ett konstnärskooperativ som drivs av 25 lokala konstnärer och ett textilt kvinnokooperativ där vi fick se hur de spinner bomull till garn, växtfärgar det och väver vackra tyger. Växterna som de använder är till exepel avocadobark, kakao, morot och .. För att färgen ska härda doppar de garnet i bananbladsvatten. Vi besökte en frukt- och grönsaksmarknad och såg också katedralen och fick höra lite om hur den traditionella religionen blandas upp med katolicismen. Bland annat offrar man av sina grödor i grottor i bergen för att blidka naturens andar. Sedan fick vi se chokladtillverkning, från kakaofrukt till färdig choklad, och hur mediciner och hygienprodukter tillverkas av örter, men då var jag tvungen att snabbt gå ut för jag kände en allergireaktion komma. Det var mycket pollen i luften vid örtodlingarna. Efter den intressanta rundvandringen i staden åkte vi till nästa stad, Santiago, som är större. Där fick vi veta mer om landets blodiga historia, såg några sevärdheter och åt sedan en god fisklunch; grillad vulkansjöabborre med saffransris, kokta grönsaker och guacamole. Behöver jag säga att det var jättegott??! På vägen tillbaka hade det blåst upp lite på sjön. Vi körde i hög fart rakt mot vågorna. Det hoppade rejält och vi fick oss många glada skratt. Nöjesfält och massage i ett, liksom.

Vila, och sedan tillbaks till caipirinjastället gällde sen innan det blev en tidig kväll. En tidig kväll följs ofta av en tidig morgon och så blev det också. Vid fyra var jag klarvaken, men det gjorde detsamma eftersom vi skulle åka iväg tidigt för ännu en lång dag i bussen. Jag gillar Rosa Bussarnas koncept med få men (oftast) intensiva dagar på väl valda platser, men på den här resan är det färre dagar på varje plats än de tidigare resorna jag har gjort, och det blir många dagar i bussen. Lite för många faktiskt. De borde förlänga den här resan med en vecka.

Vi körde norrut i Guatemala. Landet präglas av sina många vulkaner och högplatåerna som de ofta omringar. Den vulkaniska jorden och det svalare klimatet på hög höjd gör att platåerna är som växthus där allt möjligt kan odlas. Jordgubbar och olivträd skulle till exempel knappast finnas här annars, men det gör de.

En platå har en helt annan karaktär än de andra för där ligger Guatamala city. Vi stannade på bergskanten ovanför den stora staden och tittade ner på den innan vi körde igenom. Jag kan inte påstå att jag kände någon större lust att stanna, det verkar vara en stor och stökig stad utan några speciella sevärdheter. Brottsligheten är också hög som i alla de här länderna. Fast jag måste säga att jag har inte känt någon större risk att utsättas för brott än någon annanstans i världen. Men det är klart att man måste tänka sig för, och inte bete sig hur som helst när och var som helst, men det måste man ju överallt.

På enstaka ställen finns det också industrier mellan bergen, men mest är kullar och dalar täckta med träd där det inte står hus eller är odlat. Det är ett vackert land och för mig är det också det som hittills har varit intressantast på resan. Besöken i mayabyarna var väldigt intressanta, och det var helt klart en av de bästa dagarna hittills.

Minneskortläsaren som jag använder för att föra över bilder från kameran har behagat sluta fungera så om jag inte får den att funka igen kommer jag hädanefter bara att kunna lägga in enstaka bilder som jag har tagit med mobilen. När jag kommer hem kan jag lägga in några fler bilder igen.