Honduras

Efter en lång resa passerade vi gränsen till Honduras, men sedan var det inte långt kvar till den lilla staden Copan som ligger intill ruinerna av mayatemplet med samma namn. Detta var i onsdags kväll och det enda vi gjorde innan vi la oss var att lite snabbt få något i magen innan det var sovdags.

På morgonen steg vi upp tidigt och promenerade till tempelområdet. Templet byggdes och beboddes av mayakungar mellan 300- och 800-talen. Ja det var ju inte kungarna själva som byggde förstås, utan befolkningen som bodde i bergen runt omkring som under slavlika förhållanden var beroende av kungen för mat och bostad. När tempelområdet hittades på 1800-talet var alla byggnader helt övervuxna av höga träd där rötterna hade brutit sönder byggnaderna. Det såg helt enkelt ut som sten och gröshögar med träd på. Arkeologiska undersökningar och senare varsam restaurering har delvis återskapat något av den forna prakten. Idag är området världsarv.

Vi hade en jätteduktig och dessutom rolig guide som på ett lättsamt sätt berättade om byggnaderna och livet i dem. Kungen hade många fruar och levde med dem i den stora bostadsdelen. Hans första fru var en av hans systrar. Eftersom detta innebar att barnen ofta hade något handikapp som medförde att de inte kunde bli de starka och framgångsrika kungar som traditionen krävde, var det ofta något barn som han hade med någon av de andra fruarna som fick överta makten efter honom.

Mayafolket hade ett avancerat matematiskt system som bygger på talen 0, 1, 5. Med 20-talsprincipen kunde de skriva alla höga tal. De hade en kalender som byggde på att ett solår har lika många dagar och nästan exakt lika många minuter som vår kalender. De visste också mycket om astronomi och hade förstås avancerad byggteknik med vatten- och avloppssystem förutom de murade templen.

På andra områden hade de synsätt som skiljer sig markant från våra. Till exempel hade de tävlingar i bollsport där vinnaren offrades på bål till gudarna och i och med det själv blev en gud.

Det var en intressant rundtur bland ruinerna, och dessutom finns det quesaler där, det vill säga den stora färggranna papegojan som var mayafolkets symbolfågel. Man har satt upp stora holkar åt dem i träden och matar dem med frukt och frön, så de trivs bra och stannar där. De är förstås inte de enda fåglarna där, det finns flera andra men det är de fantastiskt läckra quensalerna man facsineras av. De flyger i flock och vi såg som 10-12 stycken flyga samtidigt mellan träden.

Jag såg också ett sött litet djur, en råtta som jag tror är den största arten av råttor på jorden, ungefär en halvmeter lång med stor rumpa och bakben som är längre än frambenen.

Här i Honduras, liksom i Nicaragua och Guatemala har de som lever idag mayaursprung. På många syns det tydligt. Många pratar också något mayaspråk.

 

På eftermiddagen gick jag tillsammans med Irene och Marina runt i den lilla trevliga staden. Vi avslutade med en caipirinja på förmodligen den enda baren i stan som kunde göra sånna. (Ja, vi frågade på flera ställen.)

Honduras är känt för sitt goda kött. På kvällen åt vi en riktigt god och vällagad köttbit med fräscha grönsaker till.

Minneskortläsaren har inte återuppstått och jag har bara tre mobilbilder från Honduras. De ligger kvar i mobilen vilket betyder att jag just nu inte kan lägga in dem i bloggen, men jag ska försöka hinna komplettera med det senare i kväll.